Utan att gå in i ett klassiskt mothugg mot min kära kollega vill jag bara lätta på min tankar angående sporten som borde klassas som lätt tortyr i rättsliga sammanhang, Damhandboll.
Sverige som man alltid får se avsluta en turnering med en placeringsmatch 5-8, skulle möta Tyskland vars lag man lätt kunde tro skulle gå en audition till nya After Dark medlemmar dagen i ära.
Korthåria, fejk-blonderade, luggar med lila-hårfärg, bastanta, stabila och ack så bleka kvinnor stod uppradade mot ett gäng solariebruna, blonda tjejer med hästsvans och kort korta shorts.
Det var nästan lite läskigt att se att sådanna av kvinnligt kön kunde ha så olika form och yttre. Man kan nästan höra på namnen Grit Jurack och Isabella Gulldén, vilken av dom som störst chans att lyckas The Bachelorette.

Nåja, utseéndet har dock en liten betydelse när det kommer till 60minuter bip-test fram och tillbaka med massa hack i mitten. Man känner sig lite som matadoren i tjuren Ferdinand som bara vill slita sitt hår när man ser ett anfallspel med toklösa passningar som avslutas med ett skott som hinner studsa 18 gånger i golvet innan det kommer fram till mål, dock går ändå bollen in i hälften av fallen tack vare målvakterna som chansat och redan ligger ner vi en stålpe en kvart innan skottet kommer.
Och, då ska vi inte ens gå in på att 90% av alla avslut och mål som görs i handbollsvärlden görs utan en spelare som redan halvligger ner på golvet. Domarna orkar dock inte bry sej utan godkänner istället alla rakt av.

Ps. Sverige vann matchen och framtiden i turneringen ser ljusare ut än hårfärgen på den mest lesbiska blonda handbollspelaren ni kan tänka er. Juste, så ljus!

/ O